Skivrecension

Jazzmusikalisk reserapport

Stina Andersdotter

Starling & oak tree

Skivbolag: Imogena Records
Recenserad av: Bengt Eriksson
Publicerad: 22 Nov 2019

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

Mellanrummen. Pauserna. Andhämtningarna. Viktiga grejer. Och det vet jazzbasisten Stina Andersdotter, än kontra- och än elbas. Hon kan spela två toner och lämna en paus så att en värld öppnar sig mellan dem. Även när hon spelar snabbare och mer kontrabasjazzigt lämnas utrymme för andetag.

Till skivdebuten i eget namn, Starling & oak tree, har Andersdotter komponerat allt utom jazzstandardlåten I’ve got a crush on you (George och Ira Gershwin). Hennes egna låtar kännetecknas av musikalisk spräcklighet, de blir som rapporter från länder och platser: Takhar (Afghanistan), Bern, Ghana, Öland och Göteborg. (Vissa platser hörs i musiken, andra läser jag mig till och försöker höra.)

Innehållsrika besök men inga hastiga resor utan vandringar till fots med stilla vilostunder. Nästan alla låtar är sånger med engelska texter och försiktiga melodier, influerade av både populärsång och klassisk musik. De sjungs återhållsamt, fint och försiktigt av Linn Thelandersson. Också Andersdotter sjunger men enbart solo i ovannämnda standardlåt.

Hur många synonymer finns det för stilla och försiktigt? Huvudkompet – Anders Persson, klaviaturer, och Terje Sundby, trummor – tar sällan egna platser i musiken utan ligger bakom både sången och basen, spelar med så lugnt och stilla att de bara finns. Tenorsaxofonisten Ove Ingemarsson har däremot en egen röst och jag gillar när Blagoj Lamnjov byter klarinett mot blåsinstrumentet duduk i A lioness in Takhar. Även Elina Nygren medverkar på viola.

Spelskickligt och lovande men albumet lämnar mig med känslan att det kunde ha blivit mer ändå. Att Stina Andersdotter har mycket mer av musik inom sig. Höjdpunkterna blir de spår där musiken öppnar upp för världsmusikaliska intryck. Som nämnda Takhar-komposition, där det också förekommer lockande annorlunda körsång, och Ewé, där vad jag antar är en fältinspelning med kvinnosång tonar in i jazzmusiken.