Spirogyra

Dela den här recensionen:

Spirogyra såg först dagen ljus som en folkduo i Bolton, i norra England. Men gruppen fann sin rätta form som kvartett när ledaren Martin Cockerham flyttade till Canterbury för att studera politik. I sin nya sättning bestod gruppen av Cockerham (sång, gitarr), Barbara Gaskin (sång), Julian Cusack (fiol, klaviatur) och Steve Borrill (bas). Och även om folkmusik fortfarande var startpunkten för Cockerhams egna kompositioner, är det tydligt att han snabbt sög i sig inspiration från det progressiva Canterbury-soundet och dess utövare (Soft Machine, Caravan med flera).
Första albumet St Radigunds kom 1971 och är en opolerad samling lätt udda och väldigt engelsk folkrock, med flera längre, mer episka spår som står ut mot kollegers mer traditionella folkrock, med texter om politik och en humanistisk världssyn. Cockerhams sträva röst, som för tankarna till Comus, skär som en laser genom sångerna, men kontrasteras vackert av Gaskins änglalika stämma. Fairport Conventions Dave Mattacks bidrog med trummor, vilket han kom att göra på gruppens alla 70-talsskivor.
Uppföljaren Old boot wine (1972) har ett skenbart lättare, poppigare sound. Julian Cusack har ersatts av Cockerhams ursprungliga duopartner Mark Francis (sång, elgitarr, klaviatur), men Cusack finns med som gästmusiker. Cockerham har valt att träda tillbaka något, vilket med rätta har givit Gaskin en berättigat mer framträdande roll. Den här ugåvan av Old boot wine innehåller fyra tidigare outgivna bonusspår.
Tredje albumet Bells, boots and shambles (1973) innebar en återgång till ett mer akustiskt sound, närmast pastoralt, med inslag av cello, flöjt och trumpet. Spirogyra är nu reducerat till duon Martin Cockerham och Barbara Gaskin med inhyrda musiker, bland dem de tidigare medlemmarna Julian Cusack och Steve Borrill. Musiken är vacker acid folk med progressiva inslag och anses allmänt vara Spirogyras bästa: en grandios samling sånger som ramas in av skivans två längsta spår, öppningsspåret The Furthest point och den ambitiösa, avslutande sviten In the western world. Den här utgåvan av cd:n innehåller dessutom ett singelspår som inte fanns med på lp:n.