New Tide Orquesta

Dela den här recensionen:

Jag lägger på New Tide Orquestas senaste skiva och gör annat medan jag lyssnar. Glömmer snart att det är NTO, lyssnar som om det vore kyrkomusik, klassisk musik, medeltida musik. Det är det starkaste intrycket som består när jag lyssnar andra, tredje, fjärde gången … Så småningom känner jag igen en del av NTO:s typiska stil med bandoneon, plockandet på violinen, lite sorgsen tango, lite experimentellt strängaspel. Särskilt spår sju, Closing, är igenkännligt på detta sätt.
I övrigt undrar jag lite vad som skiljer dessa kompositioner från övrig klassisk komponerad musik eller kyrkomusik? Och det är kanske just det som är meningen; med gruppens egna ord att vare sig musiker eller lyssnare ska fastna i sina föreställningar om genrer eller hur något ska låta. Samtidigt kan jag längta efter att få lyssna på och betrakta denna konsert live, jag vet hur starkt intryck NTO brukar göra på scenen, och jag förväntar mig att musiken då ska börja leva ett mer kraftfullt liv än det vackra jag upplever på skivan. Inte för att det är något fel på det vackra, men ändå. Livekonserter blir det i slutet av november och början av december.