! Just nu upplever vår webbleverantör störningar som leder till långsammare svarstider på lira.se

Skivrecension

Etnominimalism Lira Gillar

Anouar Brahem

Souvenance

Skivbolag: ECM/Naxos
Recenserad av: Ulf Torstensson
Publicerad: 23 apr 2015

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

Allt sedan suveräna Le pas du chat noir (2002), en av mina favoritskivor alla kategorier, har oudvirtuosen Anouar Brahem blivit mer och mer minimalistisk i sitt komponerande och spel, även om förra skivan The astounding eyes of Rita var mer fartig än de två föregående. Efter ett uppehåll på fem år, då han hade svårt att komma till ro att komponera på grund av oroligheterna i hemlandet Tunisien, kommer nu ett nytt verk på en dubbel-cd.
Med sig har han pianisten François Couturier, Klaus Gesing på basklarinett och svenske elbasisten Björn Meyer (från bland annat Bazar blå och Eric Steen Flamenco Fusion). De har alla spelat med Brahem tidigare, men inte i denna konstellation. Han har också testat något för honom helt nytt genom att ta in en kammarorkester.
Musiken är ibland repetitiv – jag får associationer till Terry Riley – ibland mer som stilla vågor, mer sällan brakar det loss. En del är enligt Brahem improviserat, men det är svårt att höra när – han brukar hålla sina musiker hårt. Orkestern tar någon gång över lite för mycket, och då låter det filmmusik, som tidigare i hans karriär, men är för det mesta mycket diskret. Det är bara att konstatera att Anouar Brahem har skapat ännu ett mästerverk i sin alldeles egna genre.

Annonser