Budiño

Dela den här recensionen:

Det har gått sex år sedan säckpiparen Xosé Manuel Budiño släppte sitt senaste studioalbum. Vilket kan förklara varför Sotaque (”Accent”) så tydligt bubblar över av energi och spelglädje.
Nio av skivans tio spår är egna kompositioner, djupt rotade i galicisk tradition. Och som på tidigare album blandar Budiño traditionella instrument med studioteknologi till en vital, engagerande och svängig folkmusik; på spåren Chal indiano, med orientaliska klangar, och syntsprudlande Bica na Baiúca hörs ett definitivt släktskap med skotten Martyn Bennett.
Budiño har den här gången velat betona de galiciska rytmerna med en smakfull blandning av traditionella slagverk (tamburin, bastrumma, med mera) och programmerade rytmer. Därför framstår Sotaque först och främst som en upptempo-platta, där de enda riktiga undantagen är den drömska instrumentalballaden Danza das Bateas och Soños, med Budiño på low whistle, och sången Déixame adiviñar; till och med den traditionella Riamonte, med sång av den manliga sång-och-tamburin-gruppen Cantareiros de O Fiadeiro, har det där medryckande dansanta över sig.
Om det handlar om att sätta sin egen accent på musiken, så har Budiño gjort just det.