Akalé Wubé

Dela den här recensionen:

Första tanken när jag hörde Akalé Wubé var att de låter som en uppdaterad version av Mulatu Astatke och musiken på Ethiopiques-samlingarna. Så det kom inte som en överraskning att det här franska bandet visar sig ha bildats för att spela covers från den serien. Uppdaterat på gott och ont. Soundet i produktionen är renare vilket förlorar lite av mystiken som finns i deras förebilders ljudbild. Men att försöka vara en kopia är sällan framgångsrikt. Så bättre att de gör sin egen version som är lite rakare och rockigare på något sätt. De experimenterar på ett oskolat sätt med etiopiska instrument, som krar, vilket bidrar till att de gör musiken till sin egen.
Bäst är de nog i sitt samarbete med sångaren Genet Asefa från Krar Kollective, roligt också att de fått med en storhet som Manu Dibango på ett spår. I det stora hela gillar jag det här väldigt mycket. Men i ärlighetens namn så hade de kunnat döda några av sina älsklingar bland de elva låtarna. Nu måste vi själva leta fram guldkornen.