Habib Koité

Dela den här recensionen:

Habib Koité sätter ny kompass på senaste albumet och byter bandmedlemmar så att bara basisten är kvar från det gamla bandet Bamada. Även instrumenteringen får ett make-over: trummorna åker ut, slagverk med calabash och djembe åker in; banjo och en ny gitarr med metallsträngar dyker upp likaså. Banjon gav mersmak sedan samarbetet med Eric Bibb på albumet Brothers in Bamako från 2012. Det är så Habib Koité förädlar sin musik, genom ständiga intryck utifrån men även med en mix av olika inhemska musikstilar och rytmer som han alltid gjort. På låten Téréré spelas det kora och ngoni då mästarna Toumani Diabaté och Bassekou Kouyaté gästspelar.
Albumet Soô (Hem) speglar Koités kärlek till sitt älskade hemland Mali: ingenstans är det så bra som det är där. Det är fattigt men det finns livskvalitet och folk bryr sig om varandra. Kanske behövs denna hyllning just nu, då läget stabiliserats i landet. Koité vill bidra till fred och att folk ska uppskatta det de har.
Mycket vacker musik har det blivit. Akustiskt avskalat och melodiskt, avspänt och reflekterande. Kören består av Ami Dante och Gabriel Lakpa och de medverkar på de flesta spåren. Deras stämma hörs särskilt på en av albumets vackraste och sorligaste låtar Need you (om tvångsgifte) och Khafole (om omskärelse). Tidvis hettar det till som i låten Balon tan (fotboll) då den malinesiske rapparen Master Soumi drar några hetsiga rader om den nationella sporten. Finfin skiva, absolut.