Ghost Train Orchestra & Kronos Quartet

Dela den här recensionen:

Nej, jag tänker inte presentera Moondog, egentligen Louis Thomas Hardin, som några recensenter har gjort. Amerikanen Moondog var aktiv som kompositör och musiker från 1950-talet fram till sin död 1999 och hans musik finns i tolkningar av en rad musiker från USA och Europa – så det ska jäddrar inte behövas!

Amerikanska Ghost Train Orchestra, som annars brukar leta sig längst bak i amerikansk musikhistoria, och Kronos Quartet, den klassiska just nu-stråkkvartetten, har på Songs and symphonies: The music of Moondog arrangerat en musikalisk kärlekshyllning i sjutton spår. Efter att i förstaspåret Theme ha presenterat gatumusikern Moondog med inmixade gatuljud från New York lyfter de fram allt eller det mesta som ryms i Moondogs kompositioner. 

Jag beskrev ju genren som ”konstjazzpopfolkrockvärldsmusik” (säkert i underkant dessutom) och det ena efter det andra lyfts fram och poängteras i olika spår. Än hörs klassiska stråkar, än en jazzig saxofon, än en klirrande gitarr. Och alltid – underst – finns de typiska Moondog-rytmerna, som nog blivit än snabbare och mer aviga. (Lite av afro och latin ibland, väl?)

Ghost Train och Kronos har också bjudit in olika gästsångare, till exempel Rufus Wainwright i Be a hobo, Karen Mantler i Enough about human rights, Jarvis Cocker i I’m this, I’m that, Petra Haden i See the mighty tree och Joan As Police Woman i det underbart vackra, medeltida och meditativa avslutningsspåret All is loneliness (som förresten Janis Joplin sjöng på 1960-talet).

Melodierna och orden placeras mer i centrum än på tidigare inspelningar. Dessutom framträder nu den americana, folksång och även country, som anats hos Moondog. Lika fräckt och personligt som fullt av respekt och vördnad. 

Som jag skrev, en kärlekshandling.