Skivrecension

Songbird
Hyllad folkikon

Carla Fuchs

Songbird

Skivbolag: Talking Elephant
Format: CD/DL
Recenserad av: Lars Fahlin
Publicerad: 22 nov 2024

Sandy Denny var en av de stora i 1960- och 70-talets folkrevival. Hon hade redan en solokarriär när hon tillsammans med Fairport Convention skapade den brittiska folkrocken. Hon fortsatte i gruppen Fotheringay och som soloartist, men hade genomslagskraft även utanför genren.

Melody Makers läsare röstade fram henne som bästa kvinnliga artist två år i rad, 1970 och 71. Pete Townshend, från The Who, beskrev hennes röst som ”den perfekta brittiska folkrösten. Intet spår av vibrato. Ren och enkel.”

Men det tog slut 1978 då hon dog, blott 31 år gammal.

I många år fanns en oupptäckt skatt i Sandy Dennys kvarlåtenskap: hennes anteckningsböcker med tankar, idéer – och inte mindre än tjugo oanvända sångtexter, plus ofullbordade texter. De upptäcktes först 2009 och hamnade lite slumpmässigt hos den tyska sångerskan Carla Fuchs. Fuchs hade kontaktat Sandy Dennys dotter, Georgia, efter att ha blivit tagen av Dennys sånger. Kontakten ledde till vänskap, och Fuchs fick ta del av texterna.

Songbird består av nio av dessa texter, som Fuchs har satt musik till. Liksom Sandy Denny spelar hon både piano och gitarr, men hon bidrar också med klarinett och orgel. Fuchs låter naturligtvis inte som Denny när hon sjunger, och inte heller försöker hon göra det. Hennes röst är varm och behaglig, personlig; vördnaden för materialet är tydlig men den hindrar henne inte från att göra texterna sin egen personliga angelägenhet.

Musikaliskt har hon onekligen lyckats hitta rätt ton. Hon har valt att inspireras av Dennys mindre folkrelaterade sånger, och komponerat musik som ligger närmare hennes singer-songwriter-kompositioner. Det framkommer tydligt redan på inledande Sixpence, där Fuchs till fulländning använder en väldigt Denny-artad ackordföljd. Go west har fått bli trevligt gungande country & western (!) med skön pedal steel-gitarr av Niels Kaiser. Och den riktiga Carla Fuchs kommer fram på skivans titelspår, hennes egen hyllning till Sandy Denny. En poetisk text, full av beundran, med en mycket Dennysk musikalisk uppbackning på piano.

Det finns säkert många inom Sandy Dennys krets som skulle ha velat göra vad Fuchs har fått göra. På något sätt känns det rätt att det inte blev så. 


Fler recensioner

Annonser