Snarky Puppy & Metropole Orkest

2014 gjorde Snarky Puppy och den nederländskt baserade Metropole Orkest albumet Sylva tillsammans, och sedan dess har båda ensemblerna genom åren fått än större genomslag. Orkestern har gjort mängder med samarbeten med artister och band inom jazz, pop och soul, och Snarky Puppy har gått sina egna vägar och kombinerat allt från tung funk till turkisk och nordafrikansk traditionsmusik, och på något märkligt sätt bara blivit allt mer populära för varje platta de gjort.

Nu är det dags för ännu ett gemensamt album, och på Somni blir det än mer tydligt vilken oerhört mångsidig och skicklig kompositör Michael League är. Bandets basist, grundare och ledare har skrivit de åtta låtarna, totalt drygt sjuttio minuter musik för Snarky Puppys 19 medlemmar och 52 orkestermusiker som spelades in live med publiken utspridd runtom och mellan musikerna, för maximal närhet och intimitet. 

Enbart Snarky Puppys instrumentarium innefattar saxar, tvärflöjt, trumpeter, tre gitarrer, mängder med klaviaturer, elbas, saz, fyra (!) trumset och bokstavligen hundratals slagverksinstrument, från congas och shakers via marimba och stora gongar till marockanska metallkastanjetter och handtrummor från olika delar av världen.

Albumtiteln betyder ”dröm” på katalanska (League bor sedan ett antal år i Katalonien), och varje låt är inspirerad av någon form av drömmar. De rör sig dock långt bortom vad som brukar menas med ordet ”drömsk”. I skivans (åtminstone i några minuter) mest lågmälda spår, Drift, gråter Hammondorgeln. I avslutande It stays with you möts storslagna stråkar, ett extremt djupt, morrande riff i orkesterns kontrabasar och låga blås, och tre turkiska darbukatrummor. 

Musiken kan också vara oerhört mörk och tung som i Chimera, en mardrömsresa genom bombastisk orkestermusik och nästan headbanging-framkallande mangel, där ett brutalt distat gitarrsolo följs av ett clavinetsolo med ännu elakare sound. Låten mynnar ut i ett oerhört komplext avsnitt där alla fyra trummisarna spelar i varsitt tempo, och olika orkestersektioner håller både varsin tonart och varsitt tempo. På något obegripligt sätt får de ändå ihop det hela. 

Alltsammans filmades med ett stort antal kameror på typiskt Snarky Puppy-maner, och i skrivande stund finns de flesta låtarna att se på Youtube. Jag rekommenderar verkligen att göra det, för det händer så extremt mycket i den här musiken att det blir betydligt lättare att uppfatta fler detaljer då. Redan vid första lyssningen är det uppenbart att Snarky Puppy, orkestern och dirigenten Jules Buckley har åstadkommit stordåd, men ju fler gånger jag lyssnar desto mer går det att upptäcka i myllret. Detta är ett makalöst bra album.