Indrė Jurgelevičiūtė & Solo Cissokho

Dela den här recensionen:

Ett av mina starkaste musikminnen är en konsert 1999 med Ellika Frisell och Solo Cissokho, som då just börjat spela ihop. Deras förmåga att blanda två så vitt skilda musikstilar som dalafiol och västafrikansk kora var imponerande, och har gett upphov till flera plattor sedan dess. Mina förväntningar är därför stora när jag sätter på en ny duoskiva med Solo Cissokho, men denna gång heter medmusikanten Indrė Jurgelevičiūtė från Litauen, och hon spelar inte fiol utan kanklės, en variant av kantele. Annars är tanken densamma – en kontrollerad musikalisk kollision. Det är alltid vanskligt med förhoppningar och de infrias inte riktigt. Solo är lika skicklig (och dominant) som vanligt, och Indrė både spelar och sjunger fint, men något fattas. Jag tror det har att göra med spänningar. Koran och kantelen är i princip båda en sorts harpor med ganska likartat ljud, till skillnad från Frisells fiol. I det samspel som jag jämför med fanns också en större grad av motspel som friskade upp. I Solo & Indrė blir det i mina öron väl mycket medspel och tyvärr ibland lite tråkigt.