Skivrecension

Snu ver stein
Elektro-folk-rave Lira Gillar

Kenneth Lien & Center of the Universe

Snu ver stein

Skivbolag: Heilo/Grappa
Format: LP/DL
Recenserad av: Lars Brinck
Publicerad: 26 maj 2023

Dela den här recensionen:

Folkmusik och elektronik är en känslig balansgång och om målet dessutom är att få musiken att fungera på klubb och dansgolv blir det lätt antingen eller: bra beats eller bra folkmusik. Att få in ett fetare sound i produktionerna har i mina öron som dj ett egenvärde så när denna crossover fungerar klappar mitt hjärta lite snabbare. 

Nu verkar det faktiskt hända saker i denna sfär med flera fina släpp de senaste två åren, som Tuulikki Bartosiks ambient-minimalistiska Playscapes, danska Vaevs mer humoristiska trash-folk-electronica, norska Naaljos Ljom där både tonalitet och rytmik närmar sig traditionell norsk folkmusik, och i höstas släppte Nordic Bass en samling där ett antal dj:er/producenter samplat ur folkvisearkiven och lagt tunga beats. Mer beats än folkmusik alltså men kul.

Nu släpper Kenneth Lien & Center of the Universe en platta som riktar sig mot dansgolv och klubb men där vågskålen mellan beats och folkmusik väger mer jämt. Det är acid, åttabitars ljud och 808-beats tillsammans med mungiga (Kenneth Lien är flerfaldig norsk kappleik-mästare på instrumentet), sälgflöjt, fiol och hardingfela – och dessutom skevt sväng med assymetriska rytmer och mikrotonalt stämda syntar. 

Jörgen ”Center of the Universe” Skjulstad har lång erfarenhet av musik från Mellanöstern och Nordafrika som dj, artist och skivproducent och hela plattan igenom delar de traditionella instrumenten och electronican samma lite skeva tonalitet och rytmik. Kenneth Lien är folkmusiker och mulitinstrumentalist som bland annat spelar i gruppen Ævestaden med rötter i black metal och improviserad rock.

De första fyra spåren är halling och ganska raka rytmer – sen bär det av i springar och mer asynkrona rytmer. Det som örat är vant vid blir plötsligt helt exotiskt när en trummaskin spelar springar med olika långa taktslag. Låten Telespringar till exempel är en helt underbar acid-harding-groove. Tillsammans med några vuvuzela-tut (ja, ni läste rätt – och ja, det är skitkul!) så är jag i himlen. Det är fullständigt tokigt och sjukt svängigt! Avslutande Nordafjells får mig att lämna stolen och bara studsa runt på golvet. Det är så svängigt och fett!

Vad jag förstått finns det en klubb för sådan här musik på Riksscenen i Oslo, Tuvas Blodklubb. Var denna musik skall spelas i Sverige vet jag inte än – men om någon vet och behöver en dj så ring mig. Om inte så kommer jag starta en egen elektro-folk-klubb. Denna musik är värd ett eget dansgolv där både edm- och folknördar kan få mötas. Det går inte att sitta still. Elektro-folk-rave!


Fler recensioner

Annonser