Hanna Elmquist

Dela den här recensionen:

Alla låtar på Hanna Elmquists nya album går inte lika långsamt som titelspåret Slow motion. Men oftast komponerar och sjunger hon i ett stilla, eftertänksamt tempo. Min favorit, 3 hours from Stockholm, är en vacker, stämningsfull ballad – nästan en soulvisa – där atmosfären betonas både av inspelade ljud och Björn Janssons träblåssolo. Vilken fin ton, det är som om han spelar med varje träfiber i instrumentet.
Elmquist har komponerat det mesta av musiken och även arrangerat. Hon sjunger och musikerna (nämnde Jansson, Adam Forkelid, piano, Lars Ekman, bas, och Daniel Fredriksson, trummor) spelar så nära ihop att de blir en enda och samma musikaliska kropp. Ibland, till exempel i Mr Big Shot, spelas och sjungs vad man – utan  tvekan – kallar jazz men oftare låter det som stilla soul eller låt säga Joni Mitchell-jazz.
Fel eller rätt att jämföra med henne? Åtminstone i mina öron verkar det som om jazztraditionen för allt fler kvinnliga vokalister/kompositörer grundlagts med Mitchells blandning av sångpoesi och jazz. På det här albumets hörs en av dem. Nej, hon imiterar inte men nog måste hon vara influerad? Fast det var kanske bara dumt att nämna en eventuell inspirationskälla, för Hanna Elmquist är en mycket bra och personlig kompositör och sångerska i eget namn.