Anders Rosén och Jonas Åkerlund

Dela den här recensionen:

Fiolspelmännnen Anders Rosén och Jonas Åkerlund fortsätter på sin andra duoskiva att fördjupa sig i det spelsätt som präglar på Västerdalarnas låttradition. Deras första skiva tillsammans är Den ljusblå leken. Under lång tids samspel, först som lärare och elev, har de växt in en gemenskap kring denna musik fylld av låtspelets själfulla vändningar.
I alla låtar på den nya skivan spelar Jonas Åkerlund andra stämman. På det mest utvecklade och följsamma sätt visar han sin förtrogenhet med materialet. Dessutom sekunderar han också med viola d’amore, gammelfela, liten gitarr och hardingfela. Fiolerna är varierande stämda i A-bas, överstämda (AEAE) eller nedstämda (G-bas).
I deras repertoar stiger äldre tiders spelmän fram (Lejsme, Troskari, Haga, Omas, Vifors) och den musik som formats genom generationer. På skivan får även Anders Roséns egna låtar utrymme. Som vore han själv en av dessa föregångare, har han under sitt spelmansliv oförtrutet mejslat fram ett spelmässigt och idéförankrat förhållningssätt till en låttradition som gör honom till unik stilbildare. Tillsammans rör de sig inom en musikalisk sfär där de både förädlar ett äldre folkligt material och prövar att placera det i nya tillgängliga sammanhang utan att tumma på karaktären i ursprunget.
Med låtarnas kärva, ibland råa melodik och sin ålderstrogna spelform förflyttar sig Anders Rosén och Jonas Åkerlund i sitt fiolspel till synes fritt genom tiden. I en spännande tidlöshet använder de skärvor ur det gångna och fogar in dessa i sitt exklusiva sökande efter det gammelnya. En musik som tycks sväva i tonstegen och med en rytmik som kränger i sällsamt formade kurvor. Ett låtspel som skälver av känsla och inte lämnar sinnet ifred. Låtarna förblir ett lyssnandets mysterium med sina ständigt varierade infallsvinklar.