Eva Simmons

Dela den här recensionen:

Ni som vill ha ungdomsrevolt eller en ballad på en soptipp  kan sluta läsa här. En samling visor som pendlar mellan det ganska barnsliga och det som passar en ganska mycket mer mogen publik, det är vad ni bör gilla för att kunna ha glädje av Eva Simmons. Gör ni det kan ni ha en hel del trevliga stunder med Sjunde våningen, Snedstegsvalsen, Sömntåget och andra vardagliga och festliga visor. Till den senare kategorin hör en fin nyårsvisa där Mats Ander spelar flygelhorn så himmelskt snyggt som bara ett flygelhorn kan spelas. Samma med trumpeten på Alla frågar mig. Det övriga musikaliska genomförandet är också helt fläckfritt och Eva Simmons sångröst som naturligtvis är det viktigaste på skivan är dessutom riktigt behaglig, åt det lite vardagliga hållet. Präktigt, men när texterna är mer allmängiltiga och sången kompletteras med en snygg melodi är detta riktigt njutbart – bra exempel är den vackra Tröstesång, Skål för den eviga vilan sjunger Simmons och det är ju nästan Dan Andersson-skt även om jag kanske mest hör influenser från Barbro Hörberg, en vispoet som var en mästare i att blanda himmelsk poesi med vardagliga lustigheter.