! Just nu upplever vår webbleverantör störningar som leder till långsammare svarstider på lira.se

Skivrecension

Kosmiskt med jordnära rötter Lira Gillar

Sun Ra

Singles – The definitive 45s collection 1952-1991

Skivbolag: Strut
Recenserad av: PM Jönsson
Publicerad: 20 feb 2017

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

När Sun Ra Arkestra – under ledning av Marshall Allen – turnerat de senaste åren och bland annat spelat i Göteborg och Stockholm har det kanske förbryllat en och annan i publiken att musiken är så förankrad i jazzhistorien. Sun Ra är ju en avantgarde-ikon och do-it-yourself-förebild som förenade afrofuturism och frijazz. Herman Sun Ra Blount (1914-1993) var ett amerikanskt original som Harry Partch eller Moondog; han tog till sig ny teknik, men var samtidigt ett barn av swing. Duke Ellington och Fletcher Henderson var stora inspirationskällor.
Mångsidigheten är extra tydlig på singlarna som för en andra gång samlats i en omfångsrik volym. Några låtar från förra singelsamlingen (Evidence, 1996) saknas, men Strut har gjort ett hästjobb och grävt fram obskyra sjuor, ungefär femton låtar var inte med på den äldre samlingen.
Många av Sun Ra-singlarna, som gavs ut på den egna etiketten Saturn, pressades i kanske enbart hundra exemplar och såldes på konserter, och är således i princip omöjliga att få tag på i original. Det finns skivor som ingen har sett! Diskografin är en myrstack.
Många av skivorna från 1950-talet och början av 1960-talet är lika mycket rhythm’n’blues och doowop som jazz. Bortglömda sångare och vokalgrupper som Yochanan (Screamin’ Jay Hawkins-liknande gaphals), Hattie Randolph och The Cosmic Rays förgyller flera fina låtar. Arkestras dansare och sångerska June Tyson dyker också upp vid mikrofonen, men då har vi hamnat långt senare i tiden.
Musiken presenteras kronologiskt och successivt blir låtarna stökigare och friare i formen. Fantastiskt att höra Sun Ra spela lika melodiskt som flippat på olika elorglar och syntar. Kul är också att jämföra versioner av låtar, som låter på ett sätt på album, eller live, och annorlunda i singelformat som den välkända Rocket #9 eller Mayan Temple där Marshall Allen spelar ett vidunderligt oboesolo. Nuclear war, tolva från 1982, en fredsfackla mitt under det kalla kriget, sticker ut med sitt loja sväng. Disco 2021 är en annan pärla från samma era.
Musik i utveckling – men med länkar till det förflutna. Samtidigt är det anmärkningsvärt att höra att han redan på skivans äldsta spår var inne på kosmiska teman. 65 låtar, lika given för Sun Ra-fantasten som nybörjaren. Musik som aldrig slutar att fascinera.

Annonser