Bohuslän Big Band

Dela den här recensionen:

Då och då dyker det upp inspelningar som av olika och oklara orsaker blivit liggande i något arkiv. Som här, en inspelning från Mimers Hus i Kungälv för arton år sedan med det fina Bohuslän Big Band i tolv standardlåtar i arrangemang av Gil Evans, känd inte minst för sitt samarbete med Miles Davis i slutet av femtiotalet och några år framåt.

Evans var kompositör och arrangör, men främst en innovatör, ett musikaliskt snille som tog storbandsjazzen på nya vägar genom att blanda jazzens formspråk med den klassiska musikens.

I sin programförklaring skriver BBB att skivan ”belyser en sida av Evans som ofta hamnat i skuggan av hans samarbeten med Miles Davis. Här möter lyssnaren den självständige Evans.” Alltså Gil Evans bortom Miles-eran.

”Om Duke Ellington är jazzens Beethoven, så är Gil Evans vår Ravel. Hans musik är transparent, färgrik och tidlös,” skriver Niclas Rydh, trombonist, tubaist och den som anpassat Evans arrangemang för storbandet.

Om öppningsspåret Lester leaps in främst visar de briljanta solistiska kvaliteterna hos tenoristen Ove Ingemarsson, så blir Evans storhet desto tydligare i skivans mest gastkramande sköna spår, Barbara song, Kurt Weills (och Bertolt Brechts) stycke i Tolvskillingsoperan, här långt från kabaretscenen – med Tommy Kotter, piano, Alberto Pinton, basflöjt, och förstås Ove Ingemarsson.

Stycket är liksom John Lewis Concorde hämtat från 1964 års The individualism of Gil Evans, en inspelning där Evans samlade flera unga – klassiskt skolade – musiker.

Bland övriga pärlor på den här fina skivan finns också till exempel Richard Rodgers Nobody’s heart, Theo Monks ’Round midnight och Dizzy Gillespies latinklassiker Manteca. Allt i Evans färgrika arr.

Bohuslän Big Band med alla sina strålande solister låter alldeles ljuvligt.