Glen Campbell 

Dela den här recensionen:

Countrystjärnan Glen Campbell har spelat in några av mina favoriter inom populärmusiken. Ta bara en outslitlig klassiker som Wichita lineman. Eller pärlor som Galveston, Gentle on my mind och Rhinestone cowboy. När jag kommer till By the time I get to Phoenix, ja, ni fattar …
För två år sedan offentliggjordes att Glen Campbell led av alzheimers och kort därpå gav han sig ut på avskedsturné, med tre av sina barn i kompbandet. 2011 kom också albumet Ghost on the canvas med en titel som ekade avsked den också. Men här har vi ett annat slags farväl från denna veteran. En skiva med hans stora låtar i nya versioner.
Glen Campbells sånginsatser spelades in i samband med sessionerna för Ghost on the canvas. Producenterna Dave Darling och Dave Kaplan tyckte det lät så bra om Campbells röst – han fyllde 77 i år – att de beslutade sig för att kalla in musiker i studion som kunde prestera instrumentella insatser i paritet med artistens pondus.
Resultatet är träffande och intimt. Campbell fyller texterna med innehåll och laddning, delvis ny sådan, med ålderns och sjukdomens rätt. När jag hör Glen Campbell sjunga ”There’s no me without you” får orden en helt ny, drabbande innebörd.
Musiken ljuder mer avskalat än på de gamla kända hitversionerna, och det är ett smart drag att ha med några mindre kända låtar också. Du möter inga stråkar här – men väl akustiska gitarrer, vacker steel, dobro, lite keyboard, gärna kontrabas, någon fiol, återhållsamt trumspel. Och så Glen Campbell på det, som en lagrad bärnstensdryck.