Las Hermanas Caronni

Dela den här recensionen:

Omisskännligt argentinskt, men ändå i princip omöjligt att kategorisera. På denna sin fjärde fullängdare blandar systrarna Gianna och Laura Caronni en spretigt myspysig gryta med jazz, klassiskt, udda infall och beräknande blinkningar till hemlandet. Själva kallar de sin unika mix av klassiska influenser och oväntade gäster och infall för ”classidoscope”.

Här hittar vi alltså lika mycket milonga-liknande melankoli som traversflöjtskvidanden och klarinettomfamningar som drar åt klezmerhållet. Eller varför inte en skruvad Nino Rota-hyllning som hade känts självklar i vilken Fellinifilm som helst?

Lejonparten vilar på samspelet mellan systrarnas huvudinstrument, cello och basklarinett, men även Erik Truffaz trumpet får vara med och färga det hela med lite jazztoner. Och när en av undertecknads favoriter, Piers Faccini, gästar med sin spröda stämma, ja då blir det ren vemodsmagi. För ska man klaga på något så är det kanske att systrarnas sångröster ibland är lite profillösa. En randanmärkning kanske, nu när musiken är så full av fantasi och upptäckarglädje.