[Ahmed]

Kvartetten [Ahmed] har tagit sitt namn efter den amerikanske jazzbasisten och oudspelaren Ahmed Abdul-Malik (1927–1993), känd bland annat för att ha använt musik och rytmer från Mellanöstern och Nordafrika i sina jazzkompositioner. Abdul-Malik debuterade i eget namn 1958 med skivan Jazz Sahara. Den lutar åt folkmusik, men förutom musiker med traditionella instrument som oud, fiol och darbuka medverkar Johnny Griffin på tenorsax. 

[Ahmed] har grävt djupt och återuppfunnit Abdul-Maliks musik, och med dess hjälp och sina egna gruppimprovisationer format sin version av nuet med blickarna både bakåt och framåt. Skivan har fyra spår, samma som Abdul-Malik komponerade till Jazz Sahara fast speltiden har fördubblats till sjuttiofem minuter, med mycket annorlunda resultat, sextiofem år senare. Detta är första gången de spelar in i studio, allt på en dag i en session.

Först ljuder en vass ensam altsaxton, så kommer kärva, kärvänliga melodiska stråkdrag från basfiolen. Piano och trummor faller in i ett kantigt och larmigt repetitivt svängande, lättsinnigare i början. Inledande Ya annas [Oh, people] växlar sedan mellan högljutt gung och brutaltoner. Gruppen har ett tydligt driv framåt, tunga rytmer, upprepningar bankar in berättelsen, som i avslutande Farah ’alaiyna [Joy upon us]. Hypnotiskt extatiskt, en vilt krängande ångvält. Det är utmattande att lyssna och nyttigt som ett svettigt gympapass. De riktar sig direkt till oss.

Pat Thomas på piano och Seymour Wright på altsax är från Storbritannien, Joel Grip på basfiol och Antonin Gerbal på trummor från Sverige respektive Frankrike. Högljudd hårdsvängande frijazz som kliver in i din bekvämlighetszon och rör om, ger ingen avkoppling, men blottlägger ett skarpt läge.