Mexican Institute of Sound & Meridian Brothers

Vad tror ni händer om man låser in neotropicalgubbarna Eblis Álvarez från Meridian Brothers och Camilo Lara från Mexican Institute of Sound i en studio i en vecka? Vad blir egentligen resultatet om två musiker som båda byggt sina långa karriärer på att blanda traditionell cumbia med elektroniska ljud slår sina huvuden ihop?

Tja, resultatet blir Ruido tovar. Tio spår av ofiltrerad experimentlusta med inspiration från åren 1972–82 då mexikansk cumbia först började blandas upp med mer moderna instrument. Ett nära på skoningslöst dekonstruerande av klassiska musiktraditioner och regler. Attitydmässigt påminns jag lite om Mano Negras respektlösa snattande av allsköns världsmusik – men här saknas tyvärr förmågan att grunda det i ett sammanhang.

För även om mycket naturligtvis lutar sig mot cumbiarytmer, så har den här skivan snarare karaktären av ett hopkastat kollage av vad som lite för ofta känns som halvfärdiga idéer och uppslag. 

De flesta spår vilar mot enkla trummaskinsrytmer som fylls ut av lika simpla basgångar, väsande orgelmelodier och lite sång. Högt och lågt, bra och dåligt, roligt och tråkigt. Men tyvärr inget som lockar till vare sig dans eller upprepade lyssningar.

För trots att det konstant är lekfullt, vanvördigt och underhållande, så är det alltför splittrat för att riktigt greppa tag. Inte ens två gästinhopp av Beck räcker för att lyfta helheten från slutbetyget ”roligare än bra”.