Diverse artister

Gnonnas Pedro & His Dadjes Band: Roi de l’agbadja moderne 1974-1983

Diverse artister: Roots rocking Zimbabwe – The modern sound of Harare townships 1975-1980

De första skivorna på Analog Africa var musik från Zimbabwe (The Green Arrows, Hallelujah Chicken Run Band), Togo och i huvudsak Benin och på årets två första utgåvor återvänder Samy Ben Redjebs skivbolag till just Zimbabwe och Benin med två utomordentligt välgjorda, intressanta och svängiga skivor.

Gnonnas Pedro hade med några låtar på samlingen Legends of Benin (2009) och var själva anledningen till att Analog Africa upptäckte många andra västafrikanska artister. Nämnda Green Arrows har en självklar plats på den andra skivan här, en omfångsrik Hararesamling med 25 låtar som är kraftigt influerade av soul, rock, rumba, reggae och diverse sydafrikanska stilar.

Gnonnas Pedros band var kända för att kunna sjunga på många språk: yoruba, adja, spanska och franska till exempel. Den ursköna och samtidigt sofistikerade Fini les pavés förenar en gitarrslinga och medryckande rytmer med chansonkänsla, jag lyssnar på den igen och igen. Andra spår har en utpräglad latinsk aura, som Bailando mi solo och Adigbedoto, eller rytmer han växt upp med i Benin, som agbadja. Ibland låter bandet som ett västafrikanskt Booker T & The MG’s, med orgel och svängigt blås. Senare i livet var Gnonnas Pedro sångare i superbandet Africando men den allra bästa musiken gjorde han på den här tiden. 

Fascinerande även att höra hur stilar, genrer och influenser förenades i Zimbabwe under andra halvan av 1970-talet, i slutskedet av kolonialtiden/inbördeskriget. Samlingen rivs igång av Thomas Mapfumo & The Acid Band och de tre låtarna med Zimbabwes stora musikstjärna är självklara höjdpunkter. Det finns en självklarhet i musiken, i rytmerna, som bottnar i traditionell shonamusik och sydafrikanska populära stilar. Låtarna med Oliver & The Black Spirits och Mawonera Superstars har en liknande, positiv känsla. The Green Arrows, New Tutenkhamen (coolt namn), kultbandet Witch (från Zambia) och andra som lånade och stal från amerikansk och brittisk musik är ibland mer charmiga än superbra, men de har egna uttryck, blandar in något lokalt, hittar ett annat tempo.