Bellowhead

Dela den här recensionen:

Bellowhead har fyllt decennium och släppt skiva nummer fem men har ännu inte riktigt lyckats överföra den elvahövdade bestens intensiva konsertenergin från scen till skivstudio. Det är svårt att säga om nye producenten Rupert Christie ens har försökt med konststycket på Revival, gruppens första album på den klassiska folketiketten Island. Men han har i alla fall givit gruppen ett betydligt mer kommersiellt sound än på tidigare skivor. Och gjort gruppens poppigaste platta.
Arbetsplanen är dock den vanliga: traditionella sånger om båtar och sjömän, drickande, sex, död och galenskap – beprövade folkliga teman – i arrangemang för folkstorband. Soulinfluenserna är markanta på inledande Let her run, Fine Sally och avslutande Greenwood side (med rockigt distad gitarr). Moon kitten – en del James Bond-filmtema och en del psykedelia – är det märkligaste spåret Bellowhead har spelat in till dags dato, medan Rosemary Lane är en punk-variant av Scarborough fair.
Att höra Richard och Linda Thompsons I want to see the bright lights tonight (utgiven på Island-etiketten för 40 år sedan) är lika oväntat som det är att höra den i vildsint tempo. Men Bellowhead seglar helst i välbekanta vatten, med shanties och skillingtryck som följer beprövade, om än svängiga mönster.