Petter O Hanna

Dela den här recensionen:

Petter o Hanna beträder liknande landskap som den likaså norska Sidsel Endresen, men de är inte alltid lika avskalade, inte lika nakna. En långsam ton, ett trevande, en oändlig vintergata, rymd. Någon gång en dånande svärta (Time will perfect matter), en del akustiskt berättande med minimala medel (som titellåten Rendition of a whisper), några stycken som lindar in musikerna i elektroniken (till exempel Postpositive). Mosaic mantras början skulle kunna passera som en ålderdomlig introvert hymn som nästan omärkligt förändras och får trampfart, lossar bojorna, lyfter blicken och ser framåt.
Petter Vågan spelar på en metalliskt klingande gitarr och Hanna Gjermundrød sjunger med ordlös röst, båda använder försiktig live-elektronik och samplingar. Skivan innehåller tio melodiskt improviserade sånger, väl avgränsade, samklingande och poetiska. Ofta mycket luft och tankstreck i musiken. Alla tillkomna i ögonblicket, inspelade live i studio.