! Just nu upplever vår webbleverantör störningar som leder till långsammare svarstider på lira.se

Skivrecension

Majestätisk återkomst Lira Gillar

Kandia Kouyaté

Renascence

Skivbolag: Stern's
Recenserad av: Ulf Johanson
Publicerad: 22 feb 2016

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

Kandia Kouyaté är en av Malis främsta grioter, eller kanske den främsta. Hon betraktas allmänt som ”ngara”, en sångare med närmast majestätisk höjd. Hennes röst är kraftfull och stor, med förmåga att vara ena stunden grov för att i nästa vara mjuk och omfamnande som floden.
Renascence är som namnet antyder en återkomst. Det är Kandia Kouyatés första platta efter den stroke som hon drabbades av 2004. Det såg länge ut att inte bli någon återkomst alls, men den välkände producenten Ibrahima Sylla vädjade och närmast släpade den mäktiga sångerskan till Studio Bogolan i Bamako.
Och en sån tur att han gjorde det.
Renascence är en storartad platta, med en Kandia Kouyaté i bättre slag än nånsin, med ett djup i rösten som stundtals är magnifikt.
Jag fastnar för den svängiga Mogoya Douman, en hyllning till välgörare och dem som stöttat henne, med ett läckert arrangemang av François Bréant.
I ljudbilden på de flesta nummer finns gitarr, både elektrisk och akustisk, som kompletteras i varierande utsträckning av stränginstrument som ngoni, kora och den xylofonliknande balafonen, samt Bréants sköna keyboards.
Andra ämnen som Kouyaté hanterar i sina sånger är Mali, självständigheten, demokratin och de politiska ledarna (Mali Ba), den egna släkten med rötter i Guinea (Koala Boumba) och tacksamheten över att hon återfått hälsan, efter en period på sju år då hon nästan inte talade och sjöng alls (Sadjougoulé).
För övrigt är det här Kouyatés tredje album. Efter att redan som 16-åring sjungit i ett bröllopsband slog hon igenom efter en privat konsert i Elfenbenskusten 1980 som bandades och gavs ut på kassett, och så fortsatte det. Livekonserter och kassettutgivning blev länge hennes väg, och hon var nöjd med den.
1999 cd-debuterade hon med Kita Kan, och Biriko kom 2002.
Inte minst den senare är väl värd en lyssning sedan man hämtat sig från den förstummande vackra Renascence.
Ibrahima Sylla gick bort innan han fått höra slutresultatet. Projektet slutfördes av dottern Binetou Sylla och François Bréant.

Annonser