Van Morrison

Dela den här recensionen:

Det susar i säven om ett nytt Van Morrison-album som ska vara det bästa sedan 1990-talets mästerliga dubbelplatta Hymns to the silence eller zenmästerskapet Enlightment från 1991 respektive 1990. Stora ord minsann och visst är Remembering now ett riktigt klassiskt Van-album med fjorton mästerligt snickrade sånger, men hajpen säger nog mer om de som missat Belfast-bardens originalplattor Keep me singing och Three chords and the truth från 2016 och 2019. Den vassa kritiska rösten från Latest record project är borta och tillbaka är den vemodigt tillbakablickande men också nyfiket förälskade och den stående inför miraklet undrande. 

Vid 79 års ålder skriver Van Morrison kärlekssånger som få, mer än rimliga hyllningar till Brother Ray Charles, sjunger bättre än de allra flesta av de gamla hjältarna och de flesta av de yngre men jag saknar ändå den där bistra klarsyntheten på tillvaron i Where have all the rebels gone? ”Haven’t lost my sense of wonder”, sjunger Sir George Ivan och alla evangelister finner att det är gott.