Màiri Morrison & Alasdair Roberts

Dela den här recensionen:

2012 kom albumet Urstan. Först nu slår sig skotska sångaren och gitarristen Alasdair Roberts samman med gaeliskt specialiserade sångerskan Màiri Morrison igen, för en skiva med tio traditionella sånger med skotska rötter. Sånger som en gång i tiden samlats in och sparats för framtiden av folkloristen Helen Creighton. Med sig på resan har huvudpersonerna den kanadensiske kontrabasisten och arrangören Pete Johnston. Allt inspelat på välkända kanadensiska exildestinationen Nova Scotia med en grupp bestående av kanadensiska musiker.

Det var många gaeliska torpare, fiskare, handelsmän och andra som flyttade på sig på 1600-talet fram till mitten av 1800-talet. Ett bättre sätt att spegla de livsförändringar, vedermödor och den längtan dessa skottar som rörde sig långt bort över vattnen är svår att tänka sig. När jag lyssnar inbillar jag mig också att jag hör stämningar från Màiri Morrisons exiltäta hemtrakter på Isle of Lewis i Yttre Hebriderna, eller kanske av Alasdair Roberts barndoms Callander i Stirling (han bor i Glasgow numera). Den gaeliska kulturen är stark på Isle of Lewis där det varje juli arrangeras en av de mest betydande festivalerna för keltisk musik: Hebridean Celtic Festival / Fèis Cheilteach Innse Gall.

Att Alasdair Roberts tidigare samarbetat med namn som Will Oldham, Jason Molina och norska folkensemblen Völvur kan säkert bredda publikunderlaget för detta autentiskt och artistiskt högstående åtagande. För Remembered in exile är en på samma gång vacker och karg skiva som varmt rekommenderas. Ett album som lockar även mig att ta mig över havet, för att besöka den där festivalen och insupa mer av dessa stämningar.