Veera Kuisma

För den som fattat tycke för Polentas album Matkaaja (recenseras här) och särskilt för Veera Kuismas tre kompositioner på den skivan finns mer att få. Ungefär samtidigt som Polenta släppte sitt tredje album släppte nämligen Kuisma också ett debutalbum i eget namn med främst egenskrivet material. 

Kuismas egna produktion ligger närmare popmusik och längre från såväl klassisk musik som traditionell folkmusik än Polentas. Detta är musik mer för konsert än för dans – väl så. Men ett bekymmer är att den månghövdade ensemblen som används på de flesta av spåren ofta ges för stort utrymme och för mycket tid. Ibland är mindre mer. 

Bäst blir det också när Kuismas femsträngade fiol får vara lite mer i fred och lyssnaren släpps in mer i melodin, eller luras in i en vägg av ljud efter en lång strängburen uppbyggnad. De låtarna finns verkligen och lyfter albumet särskilt i dess andra halva.