Lina Allemano

Dela den här recensionen:

Den kanadensiska trumpetaren och kompositören Lina Allemano, som bor och jobbar växelvis i Toronto och Berlin, har sedan mitten av 1990-talet ägnat sig åt att utforska trumpetens möjligheter inom frijazz och impro. Bland annat på skivor med kvartetten Lina Allemano Four på hennes egna skivbolag Lumo.

På det i Berlin inspelade albumet Rats and mice framför Allemano sju av henne skrivna stycken i lag med norske basisten Dan Peter Sundland och tyske trumslagaren Michael Griener under trionamnet Ohrenschmaus. Något öronkalas i folkkär mening är det förstås inte frågan om, däremot ett tätt och lukrativt samspel mellan de tre som även rymmer gott om frispråkighet runt kompositionernas grundidéer. I stycket Hooray Norway överraskar Ohrenschmaus dock med att nästan spela straight jazz.

Utmärkande för den omväxlande musiken är annars Allemanos lika känsliga som formidabla spel, där hon kan skicka iväg en ilsken fanfar lika gärna som hon kan spruta ut toner som en Clifford Brown på speed – eller helt enkelt bara låta tonerna väsa genom munstycket.

Ännu mer i fokus är hennes trumpetspel på det lysande soloalbumet Glimmer glammer, där hon i sex förbluffande lättillgängliga stycken använder sin kreativitet och enastående teknik för att utforska instrumentets klangmöjligheter. I stycket Clamour använder hon sig av cirkulärandning, i Shimmer av en kakburk som resonanslåda och i det stämningsfulla stycket One man down överraskar hon med att spela bedövande vackert.

Med det från pålägg och elektronik befriade albumet Glimmer glammer sällar sig Lina Allemano till den exklusiva skara trumpetare – däribland Bill Dixon, Mazen Kerbaj och Peter Evans – som på skiva kan trollbinda helt på egen hand.