Niko Valkeapää

Dela den här recensionen:

I tolv år har den finsk-norsk-samiske artisten Niko Valkeapää gjort same-americana, same-blues och samisk singer-songwritermusik. Själv föredrar han namnet experimentell pop.
På sin sjätte platta tar Valkeapää in sina förfäders musik ordentligt. Jojkrötterna hörs tydligt på hela albumet. Öppningsspåret och titellåten Ráfi är den kanske mest renodlade jojklåten. Instrumentalt luftigt med bara några sparsamma textrader. Annars bara jojk. Några filmiska associationer till det nordiska fjällandskapet flimrar förbi i lyssnarens inre syn. Det arktiska skänker ett lugn, meditativt blir det.
Máilmmi Biekkat, en rätt lättsam låt som avslutas mäktigt, i mansjojkkörens långa solo. Hitvarning för Leatgo friijat? Och Sahara, hör ni. Smittande, dans- och trallvänliga takter i ett spännande ljudlandskap, speciellt på den sistnämnda. Ljust och spänstigt. Kolibri fortsätter i ljudexperimentens anda. Denna gång vemodigt melankoliskt, trumpetens sorgliga klagan hörs här och där.
Lyriken är ur egen penna med teman hämtade från vår moderna omvärld. Medverkande på plattan bland andra den långvarige samarbetspartnern Georg Buljo som medkomponist och producent. Fin platta av en fin artist.