Mélissa Laveaux

Dela den här recensionen:

Kanadensiska sångerskan och gitarristen Mélissa Laveaux bor i Paris och gör soft singer-songwriter-folkpop med rötterna i Haiti och en touch av indie-attityd. Hon tar upp ämnen som varierar från vodou-andar till vikten av hattar. Fast det genomgående temat på hennes tredje album är USA:s ockupation av Haiti, som varade 1915-1934. Vi snackar kreolska folksånger och vodou spirituals, och flera av sångerna är kända från protestsångerskan Martha Jean-Claudes repertoar.
Albumtiteln är hämtad från Bann’ na Siwèl, de lantliga trubadurkonstellationer som fanns i Haiti förr i tiden, som i sin tur hämtat benämningen från traktens plommonträd. Mélissa Laveaux är bokstavligen en upptäcktsresande i sin egen historia. Inför den här skivan reste hon, barn till haitiska föräldrar i Ottawa, till Haiti för blott andra gången i sitt liv. Denna gång för att göra grundlig research inför skivan.
Till stöd har hon ett fullödigt band, som kan varva haitisk compa-gitarr med calypso och soca. Det senare är inte minst Trinidad-ättade gitarristen Drew Gonsalves behjälplig med. Honom finner vi till vardags i socabandet Kobo Town. Här finns även inslag av fuzzgitarr, triphop och parisisk flanörpop, medan låten Angeli-Ko gungar fram som en annan Manu Chao-mezcla. Endast Jolibwa är skriven av Mélissa Laveaux själv, och handlar om en journalist som fängslades, till folkets protester.
Hon har många bollar i luften, Mélissa Laveaux: en teaterpjäs om Haitis alla andar och ett multimediaprojekt om en 1800-talsskulptör. Fantastiskt då att Mélissa Laveaux fått till en så glädjefylld skiva om ett tungt och allvarligt ämne.