Milder PS

Dela den här recensionen:

Prefab Sprout som instrumentaljazz? Visst, det funkar. Till viss del. Prefab Sprouts Paddy McAloon har alltid spelat i en högre division än de flesta andra engelska popmakare. Siktat högre. Tävlat med sådana som Gershwin och Bacharach. Det är också där Milder PS placerar honom. McAloons kompositioner stimulerar tydligen ”improvisationsnerven” på samma sätt som många gamla evergreens. För de som likt jag tycker att McAloon fortfarande är underskattad är det förstås fantastiskt att svenska jazzmusiker placerar honom i detta sammanhang. McAloon klarar dessa jämförelser.
Melodierna är underbara med sina lager av melodiska motiv. En låt som Anne Marie från Andromeda Heights är inget mindre än ett melodiskt under. Där lyckas verkligen den här skivan. McAloons fantastiska melodier uppenbarar sig på nytt.
Samtidigt får man ju aldrig den där rösten: fraseringarna, den underbara nordengelska mixen av bitterljuv sentimentalitet och bitande ironi. Quoted out of context kan aldrig bli mer än ett komplement till det. Utan texterna och McAloons sång blir det i sämsta fall också lite smetigt.
Bäst lyckas Milder PS i I trawl the megahertz, McAloons kanske mest experimentella stycke. En låt utan egentlig sång även i originalet. Tomrummet efter McAloons röst ekar här inte lika starkt.