António Zambujo

Dela den här recensionen:

António Zambujo har gjort sig känd för en modern fado som inte tvekar att hämta intryck från annan musik, som folkmusik och brasiliansk musik. Förnyelsen gäller även instrumenteringen. Fadons vanliga gitarrer finns visserligen med genomgående, fint trakterade av (oftast) Bernardo Couto (portugisisk gitarr), Carlos Manuel Proença (spansk gitarr) och Ricardo Cruz (basgitarr), men vi möter också instrument som klarinett, elgitarr, slagverk och trombon. Zambujo, med en behaglig ljus röst, är en mycket avspänd sångare som lugnt vilar på rytmerna. Jag kan ibland tycka att hans sångsätt inte bara är personligt utan också tillbakalutat i överkant, men märker snart att den lediga stilen kombineras med omsorg och känsla för detaljer. På skivan finns fyra traditionella fados, en välkänd standardlåt (Rua dos Meus Ciúmes i ett utmärkt framförande) samt nyskrivna stycken. Skivan är ganska lik den närmast föregående, Guia, men jag tycker variationen här är bättre och lyssnar med nöje till Zambujos fado, som trots ibland vemodiga texter framstår som lycklig och harmonisk.