Faela

Dela den här recensionen:

Faela gick ut hårt och släppte tre skivor på ett par år, men sedan 2013 har Malmöbandet varit tysta på den fronten. Nu är deras fjärde platta här, och visst har de behållit sitt stundtals galna ös och sin gränslösa genreblandning. Reggae, cumbia och mycket annat mixas till en charmig och oerhört svängig helhet, och förgylls av en mängd gästmusiker från flera länder som bidrar med instrument som bandoneón, tuba, bouzouki och congas.
Faela gör en avstickare från sina vanligtvis spanskspråkiga texter i Aroeira som är loj reggae på både portugisiska och engelska, och som pryds av ett delay-mättat trombonsolo av Göran Abelli. Låten Samuelito är något av det ösigaste jag hört på länge, med skönt klarinettspel och smattrande darbuka. Hela skivan är oerhört detaljrik och välproducerad, med ett myller av slagverk, snygga trombonriff, baktaktsgitarrer, klaviaturer och förstås Hugo Coronels röst längst fram. Lyssningsvärt!