Trio Legacy

Dela den här recensionen:

För en gångs skull är det trevligt att med gott samvete kunna rubricera ett album kammarjazz, för det är precis vad det här är. Med en sättning lånad från Ahmad Jamals första trio – piano, gitarr, bas – tar sig Trio Legacy an ett av de mer välbekanta namnen inom den amerikanska låtskatten: Richard Rodgers.
Stefan Gustafssons porlande pianolicks åsido är det däremot inte så mycket som påminner om just Ahmad Jamals triospel – arrangemangstekniken är framförallt hämtad från George Shearing, vars patenterade sound är lätt att känna igen. Pianisten spelar blockackord som följer en toppmelodi, medan gitarristen (Gustav Lundgren) bidrar med en unison melodi en oktav under. Basisten (Patrik Boman) ger ackompanjemang i lämplig stil.
Konceptet är enkelt men effektivt, då det fyller ut ljudspektrat vilket ger illusionen av en ensemble som är större än vad den egentligen är. Det Trio Legacy gör är alltså inget nytt. Men de gör något gammalt förvånansvärt bra.