Daniel Lantz Trio

Dela den här recensionen:

Upprördheten kring Säpos påkostade fest med James Bond-tema häromsistens var förståelig. Inte för att det var ett slöseri med skattepengar, utan för att så många av oss inte fick delta. För uppenbarligen har vi väldigt svårt att släppa taget om denne brittiske gentleman och lönnmördare; i skrivande stund nalkas premiären av den tjugotredje filmen i ordningen.
Efterfrågan på musik från Bond-filmerna torde således inte vara mättad ännu, vilket vi får anta att pianisten Daniel Lantz tagit med i beräkningen. Släppet av Plays Bond är onekligen vältajmat.
Däremot är plattans innehåll inte särskilt tillfredsställande. Kompositionerna i sig är det förstås inget fel på, och vissa arrangemangstekniska finesser skymtar här och där. Men musiken i stort misslyckas att engagera, vilket till ingen liten del beror på ledarens brister som solist. Att framföra Diamonds are forever i en reggaeversion hjälper i det sammanhanget inte.
Plays Bond lämnar lyssnaren varken skakad eller rörd.