! Just nu upplever vår webbleverantör störningar som leder till långsammare svarstider på lira.se

Skivrecension

Filharmoniskt

Iiro Rantala &  The Deutsche Kammer-philharmonie Bremen

Playing Gershwin

Skivbolag: Act/Naxos
Recenserad av: Bengt Eriksson
Publicerad: 21 feb 2020

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

Den, som på skiva eller vid någon konsert haft glädjen att uppleva Iiro Rantala spela jazz eller för den delen tango med en liten grupp musiker eller varför inte solo vid pianot, kan väl knappast tycka annat än att det blir för lite av pianisten Rantala när han spelar konstmusikaliskt? Som här tillsammans med Deutsche Kammerphilharmonie från Bremen.

Stundens spontanitet, improvisationer och hugskott saknas. Rantala använder liksom inte hela sig. Fast efter att ha skrivit detta måste jag tillägga att han – som alltid – spelar virtuost. Bara hör när hans fingerspetsar sprintar över tangenterna! Så snabbt, så lätt och mjukt. Och så exakt ihop med Bremenfilharmonikerna.

Här finns flera fina stunder. Till exempel samspelet mellan konsertmästaren Antti Tikkanens just mästerliga soloviolin och Rantalas pianofingrar i Porgy and Bess-sviten.

Playing Gershwin, som i George, heter albumet. Men det är en halvsanning. Albumet rymmer två långa spår av Gershwin, Rhapsody in blue och Porgy and Bess suite, men också fyra kortare (fast inte korta) kompositioner av Rantala själv. Så titeln borde ha varit typ Playing Gershwin and myself.

Hans egna stycken går från rytmisk finsk tango till den vackra Mozartaktiga melodin i Anyone with a heart. Medan den amerikanska stämningen poängteras i Gershwin-musikens möte mellan blues-jazz-gospel och såväl Europas klassiska musik som musikal. Och detta startar direkt – så effektfullt och effektivt – i inledningen till förstaspårets Rhapsody in blue med en klarinett som spelar jazz och klassiskt på samma gång, som om varannan ton kommer från USA och varannan från Europa.

Annonser