Sean Cooney with Eliza Carthy, Sam Carter & Jennifer Reid

Måndagen den 16:e augusti 1819 samlades omkring 60 000 människor, män, kvinnor och barn, på St Peter’s Field i Manchester, i en fredlig demonstration för rösträtt och representation i parlamentet. Man sjöng nationalsången och skulle lyssna på inbjudna, progressiva talare. Men stadens (ironiskt nog benämnda) fredsdomare (personer utan juridisk utbildning men som förväntas ha sunt förnuft) kallade in det 15:e husar-regementet som med dragna sablar red in i folksamlingen för att skingra den. Arton personer dog, uppåt sjuhundra skadades. En lokal journalist gav händelsen namnet Peterloo-massakern, efter slaget vid Waterloo, fyra år tidigare.

När det blev dags att högtidlighålla 200-årsminnet av massakern tillfrågades Sean Cooney, från sånggruppen The Young ‘Uns, om han ville bidra till projektet. Cooney skrev tretton sånger, av vilka sju användes. Men i fjol uppstod möjligheten att bygga ut sångcykeln – Peter’s field, 26 sånger som belyser händelsen och flera av de inblandade, från den fetlagde prinsregenten George via talarna till husarer och deras offer. Cooneys research inkluderade bland annat vittnesmål och samtida tidningsartiklar. Arbetet tog flera år att nå sin färdiga form. Resultatet är minst sagt imponerande. Och mycket rörande.

Cooneys sånger är akustiska folksånger, eftersom folksånger enligt traditionen berättar om människors situation. Peter’s field gör detta, som ett komprimerat temaalbum. Melodierna är enkla men pregnanta, presenterade utan bombastiska åthävor; Sam Carter spelar akustisk gitarr, Eliza Carthy fiol och Ben Nicholls bidrar med ståbas och harmonium. Bara dessa tre. För sången svarar Carthy, Carter, Cooney själv, och Jennifer Reid, som dessutom läser kommentarer, tidningscitat och vittnesmål i och mellan sångerna. Musiken har formen av ballader men här finns även skillingtryck, ragtime och tango.

Det allvarliga ämnet till trots finns det plats för lite humor, i sången om John Brierley, som föll men överlevde hästhovar mot huvudet, för han hade ost under hatten. Som kontrast finns berättelsen om John Lees, som slogs i och överlevde Waterloo, men dog av sina skador från St Peter’s field; innan han dog sa han ”at Waterloo there was man to man but at Manchester it was downright murder.”

Sean Cooneys ”folkopera” är ett beundransvärt verk om ett sorgligt kapitel i den brittiska arbetarklassens historia och en värdig tribut till massakerns offer. Cd:n kommer i en hundrasidig bok som innehåller sångtexter och kommentarer, bakgrund till Peterloomassakern och Cooneys egen berättelse om hur han kom att skriva Peter’s field.