Juuri & Juuri

Dela den här recensionen:

Det finns tusen sjöar i Finland fick jag lära mig i skolan. Och det är en chans på tusen att det kommer någon bättre skiva i år med sättningen femsträngad fiol och tramporgel (sång, munspel och nyckelharpa också) än Juuri & Juuris, det vill säga Emilia Lajunen på fiol och Eero Grundström på tramporgel. Skivan kommer att hamna på samma hylla som mina andra favoritdubbelskivor såsom Evert Taubes I våra hjärtan, The Kinks Preservation act II och Jethro Tulls Living in the past.
Lika kluven som den sistnämnda är Juuri & Juuris men det funkar även här. Första skivan är riktigt lättlyssnad med finska folklåtar och en svensk. Det är välspelat, ganska muntert och svängigt. Lite Wienklassiskt låter fiolen i tonen, emellanåt, medan Grundström till och med använder hammondorgelteknik bland andra sätt att spela tramporgel.
Skiva två är finska kantelelåtar tolkade på den mycket okomplicerad lilla portabla tramporgeln, munspel och fiol. Låtarna är långa och mycket minimalistiska och spelet ekvilibristiskt, fartfyllt och spännande. De två instrumentalisterna verkar leva i någon slags symbios där det ibland är svårt att skilja på vilket instrument som är vilket och detta är ju också oerhört imponerande. Det är djärvt, fantasifullt, engagerande och svängigt. I näst sista låten Brisatka vill jag brista ut i ett ”PERKELE!”. Årets skiva helt enkelt.