Emmalisa Hallander

Dela den här recensionen:

Nyskapande? Nej, kanske inte. Skapande? Ja, absolut! Det får man acceptera – att Emmalisa Hallander skapar, komponerar och sjunger i en äldre, ja, gammal tradition. Hennes egna sånger, åtta av tio, på nya albumet Out of reach kunde ha hämtats från den amerikanska sångboken. 

Och melodierna är så välkomponerade och texterna så välskrivna att om jag hört dem utan att veta kompositörens namn, då hade jag nog trott att de måste vara jazzevergreens från 1930- eller 40-talen. Hör några av mina favoritspår och avgör själv: Month of may, där hon i en personlig, poetisk och fyndig text jämför Paris med Stockholm, månaden april med maj, mer snabbsvängiga Umbrella drinks and peaches eller popbluesiga A singer’s dilemma.

Visst kan dessa nygamla jazzlåtar mäta sig med I’ll string along with you och Street of dreams, de två gamla amerikanska sångboksmelodier från just 1930-talet som också finns med på albumet? Att våga bli jämförd, det är modigt gjort. Ja, lite malligt. Som om hon vet att hon klarar testet. 

Emmalisa Hallander sjunger som en kristallklar bäck. Det kanske inte en jazzvokalist måste eller ens ska göra. I jazzsång är uttrycket viktigast, mötet mellan text och vokalist, grävandet i bägge. Det tycker jag, men ingen åsikt är så bestämd att den inte har undantag. Emmalisa sjunger melodiskt, smeksamt, vackert. Hon besegrar mig, särskilt när hon visar att hon också, när hon vill, både kan jazzsvänga och scatsjunga.  

För jazzkompet svarar Filip Ekestubbe, piano, Niklas Fernqvist, bas, och Henrik Jäderberg, trummor. Om det nu är komp, inte minst Ekestubbe kommenterar snarare med typiskt plinkiga toner och kantiga ackord. Peter Asplund gästar med sin allt skönare trumpet och Per Texas Johansson med tuffare saxofon. En stråkkvartett lägger stämningar bakom sången.

Jo, det finns förresten en skillnad mellan Emmalisa Hallanders pånyttskapade sånger och de gamla amerikanska sångerna. De var allmänna medan hon placerar sig själv i texterna. Hon är också en jazzsångpoet.