Marjan Vahdat

Dela den här recensionen:

Sångerskan och kompositören Marjan Vahdats tredje soloalbum tar lyssnaren till längtans landskap. Längtan efter tillhörighet, rötter, hemland, nära och kära, frihet, frid och fred. Ett ständigt återkommande, bärande tema i hennes konst.

Politikens hårda hand ingrep i hennes hemlands öde. Efter den islamistiska revolutionen 1979 blev det andra tider i Iran. Kvinnliga artister fick inte längre framträda offentligt i hemlandet och det blev begränsande förstås för den artistiska friheten. Så småningom gick hon i exil och bor i USA sedan många år.

Kanske födds den vackraste musiken alltid ur lidande, umbäranden och längtan. En tanke som slår mig medan jag lyssnar på skivan. Och det är inte bara vacker – det är magisk, hypnotisk musik som väcker känslorna till liv. Man anar längtans djup och sörjer tillsammans med sångerskan trots att man kanske inte ens förstår ett enda ord av den sjungna persiskan. 

Marjan Vahdats kraftfulla, klagande, omfångsrika och djupa stämma följs lyhört av musikerna med sina ney-flöjter, piano, slagverk och kontrabas i specialskrivna arrangemang. En dynamisk ljudbild växer fram. 

Albumet föddes under coronatiden då de sex medverkande musikerna inte kunde träffas i en studio. Trots det lyckades producenten Bugge Wesseltoft och ljudteknikern Martin Abrahamsen med konststycket att få ihop ett finfint album. Det spelades in i Iran, Norge och USA. 

Inspiration till skivan, både musikaliskt och textmässigt, har hämtats från olika delar av Iran. Skivan innehåller mestadels Vahdats eget material. Som Leyli’s garden som är tillägnad hennes mor Leyli. Låten Deylaman har storasystern Mahsa skrivit melodin till. Båda systrarna har skrivit var sin melodi till två dikter av Rumi (Love resonates och Tantanan). I låten Homeland som Marjan Vahdat komponerat till en traditionell text från Khorasans muntliga traditionslitteratur sjunger hon: ”When I think about you, I go grazy, I dwell in ruins, like a placeless free soul.” Mäktig musik som jag varmt rekommenderar.