Diverse artister

Dela den här recensionen:

Förra årets samling Soul sok séga (Séga sounds from Mauritius 1973-1979) var en öronöppnare och när Strut fortsätter att botanisera i musik från Maskarenerna – några öar öster om Madagaskar – har turen kommit till Réunion, som fortfarande är en del av Frankrike. Maloya, liksom séga, är fascinerande hybridmusik, ursprungligen en kombination av uttryck från Madagaskar, Östafrika och Indien, framfört med sång, slagverk och musikbåge. Under 1970-talet moderniserades musiken med pop- och rockinstrument, men texterna hade, precis som tidigare, en politisk laddning med teman som slaveri, fattigdom och självständighet.
Språket, kreolfranskan, i kombination med de egensinniga rytmerna, med slagverk som roulér (mix av trumma och tamburin), sati (metallofon) och kayamb (”tvättbräda”, gjord av sockerrör) skapar en märklig musik. Likheter med ségan förstås, och viss musik från Madagaskar och Seychellerna, och ibland, främst på grund av språket, tänker jag på Karibien. Samtidigt är det något med de släpigt sköna melodierna som inte påminner om någon annan musik.
Bågen hörs till exempel på Moin la pas fait tout seul med Jean-Claude Viadère. Ett av mina favoritspår där de rasslande kayambljuden är lika viktiga. Både män och kvinnor på sång, Michou var tonåring när hon spelade in den struttiga, krispiga Maloya ton tisane. Piano och elorgel puttar fram andra låtar, som C’est la même cadence med Gaby Et Les Soul Men. Mysko låt, extremt fransk till en början, för att sedan slingra väg med syntar, piano och slagverk. Och det finns mycket av samma vara. Kolla upp!