Bjäran

Dela den här recensionen:

Bjärans låtar har ofta haft en berättande karaktär, fast de är instrumentala så har de tillsammans med titlarna kunnat skildra något specifikt. Bandets tredje skiva tar detta till sin spets, för det är musiken som kvartetten skrev till och spelade live i en ”folkmucirkusföreställning” med samma titel som plattan. Psykisk ohälsa i olika former tycks vara det genomgående temat, och det är inte det lättaste att tonsätta utan ord, men guidad av de kortfattade låttitlarna tycker jag absolut att de lyckas mer än väl.

Öppningsspåret Osynligt bygger på lågmälda rytmer och ett enkelt men snyggt gitarrtema, och Avvisad är tung med Magdalena Erikssons råa fiolspel i centrum. Kamp inleds med Mattias Mårtenssons dundrande trummor i en minut innan saxofonen börjar sväva omkring och gitarren lägger korta ackord. Erikssons kulning skär genom instrumentens tyngd, skarp som en kniv. Avslutande Synlig börjar som en stillsam vals och växer ytterst långsamt i dynamik under hela nio minuter, en imponerande uppbyggnad!

Bjäran har klivit bort från polskor och andra traditionella låtformer, men gör sig minst lika bra här. Även utan föreställningen är detta musik som håller mycket hög klass helt i sig själv.