Elida Almeida

Dela den här recensionen:

När Elida Almeida strax innan jul debuterade med den här skivan på hemmaplan var hon blott 21 år. Inför releasen på våra breddgrader har hon hunnit fylla 22. Ändå har sångerskan från ön Santiago ett djup i rösten som förmedlar något annat, något mer tidlöst. Till oftast föredömligt luftiga arrangemang – signerade gitarristen Hernani Almeida – sjunger hon engagerande över en musik rotad i Santiagos morna, batuque och funana.
De flesta låtarna har Elida Almeida skrivit själv och de baseras på sångerskans upplevelser, med en älskad far som dog när hon var ung, en påtvingad flytt med modern till ön Maio och ett eget föräldraskap i ung ålder.
Intrycket är piggt. Någon Cesaria Evora II är hon inte. Eller, jo, ett spår ekar tydligt av barfotadrottningen: den längtansfyllda, mörkblått tonade Mar sagrado. Djam nkrel pa mi är i sin tur närmast Sade-lik i sin blandning av elegans och svärta. Sött och bittert, som i albumtiteln.
Den version av albumet som nu släpps av Lusafrica skiljer sig från den som presenterades på Kap Verde i december 2014 och i Portugal 2015. Tre av spåren är nya. Alla som vill höra den ursprungliga versionen kan finna den på exempelvis Spotify. Intressant nog är det två av de snabbaste låtarna som fått stryka på foten.