Trouvé

Dela den här recensionen:

Det är extra kul när svenska jazzsångerskor inte bara framför originalmaterial utan också sjunger på svenska. Resultatet blir både andra melodier och andra rytmer – men ändå jazz. Ursäkta att jag började med att nämna sången, alltså sångerskan Sara Sissay. Albumet Om sång var en möjlighet är ett grupparbete. Samtliga i gruppen Trouvé har bidragit till kompositionerna, alla fyra gör sitt för att förena visor och jazz.
Jacob Holthe Thorsen spelar flödande fint och mjukt på sin jazziga elgitarr. Eirik Lund är en både öm och rytmisk kontrabasist. Trummisen Andreas Pettersson tillför exakta rytmer, som trycker på framåt utan att överrösta i volym. De spelar utmärkt ihop också – men trots detta kan det inte hjälpas att sången och sångerskan hörs först, presenterar och liksom definierar det musikaliska resultatet.
Även om Sara Sissay är lite stel ibland och inte riktigt får in rytmerna i tonerna så borde jag kanske inte ha skrivit den här meningen. För andra stunder sjunger hon varmt och vackert – ja, innerligt – med perfekt balans mellan svenska vistoner och jazzigare rytmer. Till exempel i En vän, där hon samsjunger med kontrabasen och gitarr/trummor ligger svagt bakom. Det är fint. I ett par instrumentalspår, bland annat den allt tuffare låten Sommarregn, använder hon dessutom sin röst som ett instrument i ännu en personlig form av svensk scat.
Titelspåret Om sång var en möjlighet avslutar och sammanfattar. Alla fyra söker efter det varma, mjuka i musiken som i livet. De sjunger och spelar tystlåtet men ändå rytmiskt. Bästa spåret, tror jag. Gruppen Trouvé vill jag höra mer av.