Vilma Talvitie

Sångerskan och multiinstrumentalisten Vilma Talvitie släpper härmed sitt andra album. När jag började lyssna på den här skivan associerade jag till tidiga Mari Boine och finska folkmusikgruppen Värttinä. Och även om det finns likheter med de förstnämnda så är det kanske snarast vissa av ingredienserna som känns igen och det faktum att hon når ut internationellt med sin sång och sina låtar. 

I centrum står hennes klara uttrycksfulla röst och hennes pianospel som bär låtarna med rytmisk pregnans när hon så önskar, och skirt melodispel på andra ställen. Hon beskriver själv sin musik som nomadisk folkmusik, skapad i en rörelse som tar tag i det som kommer i hennes väg. Hon har det senaste decenniet rest och spelat i mer än trettio länder i fyra världsdelar, något som skvallrar om ett rastlöst sökande. 

Men det här landar väl, det finns inget stressat över de elva låtarna, däremot gott om utsökt musicerande från Vilma Talvitie och en rad finfina gästande musiker i relativt sparsmakade arrangemang, där varje insats får stor betydelse. 

Det är modern finsk och skandinavisk folkmusik med influenser från Turkiet och Balkan och instrumentariet inkluderar bland annat trumpet, klarinett, gitarr, lap steel, bas och en hel del slagverk, samt stämsång. Resultatet är ett rikhaltigt album att återvända till många gånger.