Bill Öhrström

Dela den här recensionen:

Vägen har gått från Merrymen (med Bo Hansson) och Peps på 1960-talet via Bo Hansson, Fläsket Brinner, Mikael Ramel och Ramlösa Kvällar på 1970-talet till Jukka Tolonen och Bill’s Boogie Band på 1980-talet. Och så tillbaka till rötterna med dagens bluesbaserade musik.

Södermalms ständigt närvarande Bill Öhrström, 78 år fyllda, har hunnit med mycket under sin sextioåriga musikkarriär. Jimi Hendrix har sovit på en madrass hemma hos honom. En och annan dam också, får man förmoda av texterna. 

Öhrström har varit gift med Mona Seilitz och Lisa Ekdahl, något som skänkt näring till den nya skivans texter. Det är rättfram blues på svenska om att lova runt och hålla tunt, om långa vägar utan slut. Bill Öhrström blåser liv i munspelet. Lika rutinerade följeslagaren Kenny Håkansson bidrar med gitarrspel, och så den där rytmsektionen som backat upp Öhrström hur länge som helst: basisten Manne Franzén och trummisen Kjell Gustavsson. Det pyntas med en del blås och damer på kör. 

Denna klurigt betitlade uppföljare till albumet Gift bjuder på tio låtar vars texter berör inte bara äktenskap utan relationer av olika karaktär, men den skiljer sig från bluestraditionen just genom att de är på svenska. Bill Öhrström sjunger om livets alla vändningar på ett övertygande vis, men jag tror ändå detta skulle vara en starkare upplevelse livs levande från en scen.