Nusantara Beat

Dela den här recensionen:

Jag lyssnar på ett debutalbum som hämtar inspiration från olika indonesiska regioner men tänker på turkisk musik och på olika sätt att uppdatera historien, att skapa en attraktiv retro-aura, balansera mellan kitsch och något genuint och äkta. En yngre generation som piffar upp föräldrarnas musik. 

Medlemmarna i Nusantara Beat har på olika sätt rötter på Indonesien – namnet är ett gammalt begrepp på sanskrit för den indonesiska övärlden – men bandet kommer från Amsterdam. Parallellen med turkisk musik är skivbolagskompisarna Altin Gün, också de från Holland, som på ett liknande sätt tar sig an ett sound från i huvudsak 1970-talet. Jag blir inte det minsta förvånad att en av medlemmarna har varit medlem i just Altin Gün tidigare. En annan parallell är Dengue Fever, det amerikansk-kambodjanska bandet som redan för 20-25 år sedan var inne på en liknande linje.

Jag pendlar mellan att uppskatta det trevliga, småsvängiga soundet – spetsar öronen när de vid ett par tillfällen flirtar med javanesisk kroncongmusik och smyger in gamelaninstrument – men tappar intresset när Nusantara Beat kommer för nära reklammusik för ett svunnet förflutet. Det blir för ytligt och lättviktigt. 

De kikar inte enbart österut utan har en hel del amerikansk soul i sig och då och då påminner det om distanserade, konceptuella indieband från 1990-talet. Megan de Klerks svala sång fungerar bättre i några lugnare spår än när rytmiska element är i centrum. Ömsom vin ömsom vatten.