Daymé Arocena

Dela den här recensionen:

Nueva era är debutalbumet från 22-åriga Daymé Arocena, utgivet på brittiske dj:n, radiorösten och skivbolagsbossen Gilles Petersons Brownswood Recordings. Det följer tätt inpå fyrspårs-ep:n The Havana Cultura sessions.
Daymé Arocena har framträtt publikt sedan hon var åtta och blev ledsångare med storbandet Los Primos vid 14 års ålder. Hon har även framträtt med Wynton Marsalis och ingick i Macaque, en grupp med kvinnliga medlemmar initierad av den kanadensiska saxofonisten Jane Bunnet.
I maj 2014 reste Peterson och en samling artister med elektroniskt fokus till Havanna för att producera inspelningar med kubanska musiker till en skiva i serien Havana Cultura. Där medverkade den knäckande säkra sångerskan Daymé Arocena som nu alltså debuterar i eget namn. Ep:n är inspelad i Havanna och London och är en smakstart där Arocenas sångisatser imponerar starkt, i afrokubansk stil och stor variationsrikedom i uttrycket.
Klassikern Cry me a river kläs i rumbarytmer med congas i fokus. I övrigt bjuds eget material som sträcker sig från timba-dansmusik till innerligt balladstuk. De tre Daymé Arocena-kompositionerna återanvänds på fullängdaren Nueva era.
Albumets inledningsspår Madres är en bönesång till Arocenas två mödrar i santeria-religionen, sjungen på yoruba och spanska. Hon sjunger vackert till gudinnorna över söt- respektive saltvattnet. Spotify-teasern Don’t unplug my body är ett av skivans mest direkt spår med närmast popsensibilitet, och El Ruso – i en repris från ep:n – en smått humoristisk betraktelse över hur kubanerna tvingades anpassa sig under Sovjettiden.
Sällan har väl afrokubanska traditioner och jazz ingått ett så fruktbart äktenskap som i Daymé Arocenas musik.