Gisela João

Dela den här recensionen:

Bland sångerskorna på dagens fadoscen, där många har ljusa, klara röster, är Gisela João en udda stämma som blev uppmärksammad vid skivdebuten 2013. En sångerska med en beslöjad, kraftfull altröst och ett energiskt och intensivt sångsätt, omöjlig att förväxla med någon annan. På sitt nya album visar hon sig stå nära traditionell fado och äldre standardrepertoar, som de sånger som Alain Oulman komponerade åt Amália Rodrigues, varav två finns med.
Gisela João är inte bara en egen röst utan också en fadosångerska med kraft, känsla och auktoritet. Oulmans Naufrágio och traditionella fados som Fado Aracelia och Fado Acácio liksom den avslutande spanska sången Llorona får lysande uttolkningar.
Gisela João kompas av Ricardo Parreira, portugisisk gitarr, Nelson Aleixo, spansk gitarr, och Francisco Gaspar, basgitarr. Skickliga musiker, men jag tycker att Parreira i ett par spår slamrar på lite väl mycket, det liknar mer en tävling än ett samspel med sångerskan. Men Gisela João är suverän rakt igenom.